Att mötas och skiljas gör ont.Mitt hjärta gråter.
Jag måste hela tiden tänka : vi träffas snart åter.
Men jag saknar din närhet,din hand och din blick.
När jag blundar kan jag känna den sista kram jag fick.
En vilsen tanke kommer.Den tränger sig på.
Vem vilar just nu dina bruna ögon på?
Men plötsligt det kommer en tröstande vind.
Med en tanke från dig,och den smeker min kind.
Så möts vi därute i drömmarnas land.
Och vandrar i vår skog tillsammans han i hand.
Ett år har nu gått sen Birgitta lämnade oss,,men hon är ständigt närvarande,inte minst genom ovanstående dikt som låg i hennes psalmbok.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar